Innehundar

NU SKA VI ALDRIG SLÄPPA UT HUNDARNA MER!
Ja, det känns som det är sant just nu. De är rena, nybadade och snart torra, de är ljuvliga! Men varje dag de kommer hem från "jobbet" så är de så leriga och skitiga att det inte går att ta på dem för då får man skrubbsår i händerna.
Rent praktiskt så ser jag inte att det skulle vara helt omöjligt att göra dem till innehundar. Vi har ju redan tre kattlådor att göra sina behov i. Småschnauzrarna får rum där, det har de redan provat några gånger. Till Siri får vi väl bygga en större med lite mer svängrum, dels är hon ju större dels så börjar hon bli lite stel av ålder.
När det gäller motionen så ska jag skriva till Ceasar Millan och be om ett sånt där springband att ha i vardagsrummet. Undrar om vi kan få ett ganska brett så de kan springa i bredd samtidigt. Springa efter varandra på led kommer inte att fungera, både Siri och Ellen vill vara först så de skulle nog stressa upp varandra. Lilla Vera nöjer sig med att bara få vara med. Här kan man ju ha sandpapper på banan ibland så de sliter sina klor på samma gång. Skulle man kanske kunna göra en upp med katterna att de sprang av sig lite energi oxå? De är ju lite mer svårövertalade men prova går ju, om man lovar dem räkor efteråt...
Spårningen får vi kanske ge upp, men sakstövningen kan man ju göra inne: området är ju redan vallat och klart. Ja, sedan kan man ju köpa såna där kluriga leksaker där de ska använda sina hjärnor för att lösa problem. Sedan får de faktiskt vara nöjda med aktiviteter.
Känner på mig att det här kommer att bli kanonbra! En fördel till: bilen kommer inte ständigt att lukta blöt, sur hund.

Idag är det Fars dag och det har har firats förstås. En prinsesstårta är det bästa pappa Axelsson vet så det fick det bli. Då sprider sig ett leende över hans ansikte och inget kan rubba hans goda humör. Några lotter fick han oxå, förhoppningen var en storvinst nu när han snart ska köpa superfina julklappar till oss. Storvinsten blev 25:-, inget vidare till bidrag men ändå. Han byter kanske in den mot en ny lott och då... Här sitter han och skär i sin tårta, bredvid sitter Anna och Maja. Maja har blivit stendöv och hör ingenting. Men hon viftar glatt på svansen när hon tittar upp och ser att våra läppar rör sig! Gulligt! Mamma klagar på att hon gör som hon vill nu för tiden och tigger mycket. Anna och jag tittade på varandra och sa att så har det väl alltid varit, ingen skillnad tycker vi. Utöver hörseln är Maja pigg och går långpromenad varje dag, bra för en hund på 15 år!
Lilla Vera hamnade i klippmaskinen idag och blev söt som en sockerbit! Hon är jätteduktig på trimbordet, står alldeles stilla och väntar på en godis som hon får när hon är färdig. Vilken klok liten hund hon är, ibland.

Det är den 4:e november och det snöar! Ja, det är väl bara att acceptera att hösten är över och vintern är här. Varje årstid har ju sin charm sägs det och det är nog sant. Snön har ju fördelen att det blir lite ljusare ute. Men då krävs det ju att den ligger kvar förstås.
Idag så snöar det inte bara utan det är nästan storm oxå. Naturligtvis så hade Gunilla och jag bestämt att vi skulle ut och spåra med småschnauzrarna just i eftermiddag. Nåja, Gunilla är ju inte den som ger sig trots dåligt väder så trots att jag tänkte att telefonen ringer nog och det blir inställt, men så skedde inte det. Här skulle spåras.
Tre spår lades ut och vi började med Max. Sedan var det Veras och Ellens tur. Resultat: kanon av alla tre! Gunilla och jag tyckte det var ruskigt kallt och otrevligt ute men de små skäggisarna var motiverade och koncentrerade och brydde sig inte om vädret.
Efter denna bedrift så belönades vi människor med äppelpaj och vaniljsås. Ja, hundarna hade faktiskt fått vildsvinsbiff som belöning i spåret så det var rättvist.
Ellen har börjat att löpa så hon fick vara bakom galler när vi åt. Lite missnöjd var hon, men hon ska kompenseras nästa vecka...
Här är bilder på Max, dels när han spanar in Ellen och sedan när han sitter lugnt som en liten ängel på golvet. Det senaste sker inte så långa stunder...