gips

Jaha, nu är operationen gjord och ett dygn har gått. Jag har aldrig varit gipsad förut, så det är en ny erfarenhet. Ingen kul erfarenhet. Det är tungt, otympligt och allmänt i vägen. Det är svårt att hoppa på kryckor, det gör ont i foten, jag når ingenting utanför en armlängds avstånd.... Jag skulle kunna göra gnällistan hur lång som helst, men jag tar bara några saker nu och sedan kan jag ju fylla på lite hela tiden!
Katterna, Siri, Ellen och jag har tillbringat hela dagen framför TV:n och haft det ganska bra. Men lilla Vera har hittat på den ena aktiviteten efter den andra... lustigt, men bara sånt som inte uppskattas av mig. Hela dagen har jag avbrutit hennes små ideér med "Vera, kom här" "Vera, inte så!" "Vera, lägg av!" Då har hon sprungit fjorton gånger opp och ner i trappan och varit mycket ute i tvättstugan.
Undrar vad hon gjort där? Inte vet jag för det känns som om det är väldigt, väldigt långt dit... Heléne har varit på utbildning så därför har de varit hemma hos mig.
Har klämt, lyssnat och mätt Ellens mage. Hon har inte gått upp ett gram, det kan jag lova! Men jag tycker att hon säger till mig att hon är med valpisar, eller så är det vad jag vill att hon ska säga. Kan vara så...
Förresten, den där smällen i skogen när jag föll som jag trodde var en gren som gick av, det var ingen gren. Så låter det när en hälsena går av!