Lite vårkänsla trots alla snömängder? Ja, det tycker jag allt, värmen av solen och takdroppsljudet gör att man blir både piggare och gladare.
Kattungarna utvecklas snabbt nu. De börjar behärska sin kropp allt mer och leker lite smått med varandra.
Här kommer lite bilder:

Här kommer vi!

Om man klättrar upp på mammas rygg...

...så får man mycket bättre utsikt!

Och så syrran som oxå vill se världen!

Lite av varje

Nu har kattungarna blivit två veckor och de har öppnat ögonen. Börjar bli ljuvligt söta. Utseendemässigt ser de riktigt bra ut, men vi ska INTE behålla någon! INTE! Kattflocken ska inte utökas. Man märker nu när det är vinter och ingen katt vill gå ut att de ibland går varandra på nerverna. De yngre (läs Hedda och Svea) gör sitt yttersta för att reta upp och få lite fart på de äldre. De är rastlösa och uttråkade. Ett av de stora nöjena är oxå att titta på utfodringen av småfåglar som är ungefär 1,5 meter från fönstret. Där sitter de tålmodigt och spanar. Det är livlig trafik där. Har identifierat alla sorter, men har en lite ovanligare. Men tror det är en blandning mellan gråsparv och koltrast, en (g)råtrast helt enkelt! Visar en bild på den här. Han är mycket förtjust i fågelfrö, som en gråsparv, men gillar även äpplen lika mycket som en koltrast.

Min rehabilitering tar längre tid än vad jag räknat med. Går fortfarande med kryckor. Det nya från mitt besök hos sjukgymnasten igår är att jag ska ändra gåstil från "hoppstil" till "stavstil". Mm, vilket framsteg... Roar mig nu om dagarna med att spela Farmville på Facebook. Helt otroligt, ungefär lika intelligenskrävande som det låter. Vill inte gå närmare in på vad det säger om mig!
Jag var med förra söndagen när det tränades agility. Kul, men otroligt kallt! Här är några bilder på det:

Ellen hoppar med god marginal under Helénes ledning.
Vi väntar på Ellen...

Här är hon ju!

Nonnes Ludde i ett språng!

Luddes öron var fulla med frusen sand efter ett tag.

fem dagar gamla

Den lilla familjen mår bra. De har ungefär samma dagsschema som jag: vaknar, äter, vilar... De ökar i vikt och ser jättefina ut. Lappis njuter och spinner, harmoniskt eller hur!

Siri hjälper gärna till när det fotas, hon tycker att de är världens finaste och kan stå där och titta hur länge som helst. Lappis litar helt på henne och tar inte illa upp. Tvärtom verkar hon lite smickrad av att Siri beundrar dem.

Kattungar!

Min kära sambo har just konstaterat att vi har en strandskata vid fågelbordet!!?? Själv brukar jag kalla dem för nötskrikor...
Ja, nu har de kommit!Tre killar och en tjej blev resultatet. I torsdagskväll började de komma till världen för att påbörja livet. Det blev en ganska jobbig förlossning och Lappis var jättetrött när den siste kom ut. Nu är ju inte historien slut där eftersom vi tydligen alltid måste ha lite dramatik i familjen.

På fredagsförmiddagen klev Lappis ur sin bolåda och var inte intresserad av sina ungar längre. Jag såg på henne att hon hade ont och trodde att hon tänkte kläcka en till. Men tiden gick och Lappis blev sämre. Nu ringde jag Heléne och sa att hon var tvungen att komma och hämta den lilla familjen för att köra dem till sjukhus. Sagt och gjort, iväg till Kalmar med dem. Röntgen visade att några ungar fanns inte kvar utan en blödande livmoder. Blodvärdet var en katastrof och operation fick det bli. Helst hade hon hon behövt en blodgivare, men det var svårt att hitta i hastigheten sa personalen. Klockan var två när Heléne var där med dem och nu skulle de hämtas klockan 19,00. Dryga timmar tyckte sambon som ringde hem flera gånger och frågade vad hon skulle göra. Jag tipsade om IKEA, Bauhaus osv.

Om inte Lappis var tillräckligt pigg för att åka hem var personalen beredda att stanna och ta hand om henne över natten! Väldigt hyggligt måste man säga! De har ju inte nattöppet annars. Men efter operationen och massor av dropp var Lappis piggare och kunde åka hem igen.
Nu på lördag förmiddag är det som ingenting hänt. Otroligt vad de kan återhämta sig fort! Hur pigg som helst, spinner så det ekar och bara njuter av sina ungar. Ljuvligt att höra och se! Ungarna har mått bra hela tiden och de är så söta!

Idag har det som nästan alla andra dagar kommit en massa snö, ska det aldrig ta slut!!?? Att släppa ut de små schnauzrarna får sina konsekvenser, de tar med sig tre kilo snö med sig var in. Helst ska de ligga i soffan hos mig oxå efter att de kommit in. Det blir ganska blött... Men de tycker att det är kul ute, de springer runt och leker, jagar småfåglarna under fågelbordet och skäller på grannens hästar. Siri tittar beklagande på dem och suckar medan hon sedan njuter av en sömnstund till.
Lappis börjar bli rejält rund om magen och nästa helg så får vi förhoppningsvis se vad som finns därinne. Två ungar kan man känna när de ligger där inne och sprattlar. Denna gång är det ingen rökpuff i alla fall, men annat elände kan ju hända förstås. Men nu tänker vi bara på det positiva så det så!
Det samlas mycket småfåglar runt fågelbordet ute. Sysslar med att identifiera dem, det går bra ibland och lite sämre ibland. Igår såg jag en fågel som jag hittade i fågelboken. Jag var så säker på att det att det var tre sådana: häcksparvar! Men enligt fågelboken finns de inte alls i Sverige!? Skumt. Undrar om de inte har fel de där fågelexperterna!

rökpuff

Jaha, jag som sett fram så mycket mot valpar... Men vad blev det? Jo, en rökpuff! Vi är jättebesvikna, hur många gånger har man chansen att vara hemma på heltid under valptiden. Då hade man faktiskt haft nytta och glädje av den här ledsamma sjukskrivningen.
Nåja, livet går som vanligt vidare. Ellen löper ju med 5 månaders mellanrum så vi försöker igen till våren. Men lite sur på henne är jag, den lilla lurerskan!

Lite nyheter

Vad har hänt här då? ja, en del faktiskt. Har varit hos läkaren och tagit bort gipset, en ganska otäck historia. En elektrisk liten såg tog isär det och min tanke var att nu får jag ett sågsår i benet oxå. Personalen försäkrade att det hade aldrig hänt och skulle inte göra nu heller. Trots mitt tvivel så hade de rätt. Istället för ett nytt gips fick jag en "Star Wars stövel", vilket lyft! Den väger bara en bråkdel och går att ta av när man duschar! Tjoho!
Har oxå fått käcka små trombos strumpor för att förebygga ännu fler proppar. Inte snygga och ganska svåra att få på MEN vilken snygg form på benet man får!! Ska ha sådana över hela kroppen tänkte jag, vilken grej! Tänk en sådan kroppsstrumpa som håller in, håller upp, håller fast och formar. Hoppas de finns i fler färger annars är de ganska lätta att färga.
Ellens dräktighet börjar gå mot sitt slut. Hon är smärt, pigg, lekfull och mycket hungrig. Hon verkar må väldigt bra och det är ju skönt. Med tanken på hennes form på magen kan det inte vara fler än en valp, men det gör ingenting. Den är hjärtligt välkommen! Skulle förstås uppskatta om det kunde vara två för valpens/valparnas skull. De har ju väldigt mycket att lära av varandra under uppväxten. Försöker att vara lugn och trygg för Ellens skull, men det är hemskt nervöst nu med tanke på hur det gick med förra gången vi väntade valpar...
Trettonhelgen var Heléne, Janne och Gunilla i Göteborg och ställde ut de Vera och Max. Det gick väldigt bra, de kom hem med varsitt hederspris och andraplaceringar i sina klasser!

Tack Petra!

Nu är det konstaterat att Lappis är dräktig! Det ska bli spännande. Det kommer att bli samma vecka som mitt gips ska av, så gissa om den veckan ska firas! Jippie för vecka 6 alltså.
På onsdag bär det av till Göteborg för att ställa ut de små, alltså Vera och Max. På grund av omständigheterna så är det svårt att fixa till pälsarna själva, men då kom Petra utryckandes i full fart! Hon fixade till de små ankungarna så de blev till unga vackra svanar! Jag älskar när de är nyfriserade, de är så himla söta och fina. Och Petra, tack du är en ängel!!!
Så här såg det ut i trimrummet:

Dagarna går och nu är det en vecka som jag suttit här. Det har faktiskt gått fortare än vad jag trodde och det bådar ju gott inför de kommande sju veckorna...
Man blir glad av alla vänner man har omkring sig som ringer, hälsar på, skickar uppmuntrande meddelanden och blommor!
Nu är hela huset fullt av allehanda hjälpmedel som ska underlätta tillvaron. Huset är ju inte det mest handikappanpassade precis, höga och långa trösklar, och det gör inte det hela lättare. Men de serviceinriktade arbetsterapeuterna och sjukgymnasterna har jobbat fram de bästa lösningarna som går att ordna.
Nu har brahma hönsen bestämt sig för att de är vuxna och börjat värpa. Det märks att de är nybörjare för äggen läggs lite varstans på golvet. Men de lär sig nog snart att gå i redena. Det har även flyttat in ett tjugotal småfåglar i hönshuset. Även om man släpper ut dem så är de där igen när man kommer dit nästa gång, de verkar trivas. Nu undrar man ju bara hur de kommer in?? Det är ju stängt överallt för kylan.
God jul på er alla!!

lördag

Vad härligt det är med lediga dagar tillsammans! Idag är Heléne ledig och det har hon fått veta. Istället för att ropa på Vera hela dagen, så har jag ropat på den kära sambon. Jag tror hon tycker om det! Eller fanns det en anledning till att hon var ute och åkte skidor med hundarna i två timmar?
Efter de två timmarna så har fyrfotingarna varit väldigt lugna, ja, Heléne med för den delen!
Så här såg hundarna ut när de kom tillbaks, Heléne fick jag ingen bild på men hon var röd om kinderna och verkade allmänt nöjd med livet

gips

Jaha, nu är operationen gjord och ett dygn har gått. Jag har aldrig varit gipsad förut, så det är en ny erfarenhet. Ingen kul erfarenhet. Det är tungt, otympligt och allmänt i vägen. Det är svårt att hoppa på kryckor, det gör ont i foten, jag når ingenting utanför en armlängds avstånd.... Jag skulle kunna göra gnällistan hur lång som helst, men jag tar bara några saker nu och sedan kan jag ju fylla på lite hela tiden!
Katterna, Siri, Ellen och jag har tillbringat hela dagen framför TV:n och haft det ganska bra. Men lilla Vera har hittat på den ena aktiviteten efter den andra... lustigt, men bara sånt som inte uppskattas av mig. Hela dagen har jag avbrutit hennes små ideér med "Vera, kom här" "Vera, inte så!" "Vera, lägg av!" Då har hon sprungit fjorton gånger opp och ner i trappan och varit mycket ute i tvättstugan.
Undrar vad hon gjort där? Inte vet jag för det känns som om det är väldigt, väldigt långt dit... Heléne har varit på utbildning så därför har de varit hemma hos mig.
Har klämt, lyssnat och mätt Ellens mage. Hon har inte gått upp ett gram, det kan jag lova! Men jag tycker att hon säger till mig att hon är med valpisar, eller så är det vad jag vill att hon ska säga. Kan vara så...
Förresten, den där smällen i skogen när jag föll som jag trodde var en gren som gick av, det var ingen gren. Så låter det när en hälsena går av!

stora problem

Jaha, gladare har jag faktiskt varit (fast deppigare oxå) än vad jag är nu. Igår eftermiddag var jag i skogen och gick med hundarna och hade väl hunnit någon kilometer. När jag gått från grusvägen och rakt in skogen cirka 100 meter så halkade jag till. Jag föll framlänges som en fura och hörde en smäll. Smällen identierade jag som en gren som gick av. När jag låg där på magen i snön så gjorde det SKITONT i foten. Först så ojade jag mig men hundarna blev jätteoroliga så jag knep näbb tills smärtan klingade av lite. När jag sansat mig lite och lugnat hundarna så tog jag mig upp på fötterna igen. Men det kändes faktiskt inte okej. Foten kändes som den vägde 100 kilo och som om den hängde lös på något vis, svårt att beskriva. Att gå kändes ganska hopplöst.
Jag ringde till Heléne och undrade om hon hade tid för jag behövde hjälp. Hon känner ju mig väl och förstod att det faktiskt behövdes eftersom jag aldrig i onödan ber om hjälp. Jag beskrev var jag var och sa att om hon bara kan köra ner grusvägen så ska jag ta mig dit. Lättare sagt än gjort upptäckte jag.
När jag stod där och funderade på hur detta skulle gå till så hörde jag en röst i skogen. Han trodde att jag gått vilse och undrade om jag behövde hjälp. Jag förklarade för den stackars jägaren att gått vilse hade jag då rakt inte men lite hjälp ut till grusvägen skulle uppskattas.
Han fick göra ett gedigert jobb för att ta mig ut från skogen kan jag säga. När jag var tvungen att vila, jobba undan illamåendet och försöka hålla mig vid medvetande passade jägaren på att fixa fram en liten fyrhjuling med en släpkärra som stod och väntade när vi kom fram. Trots situationen så hade vi många goda skratt under resan!
På sjukhuset konstaterade de att hälsenan är helt av... Operation och 8 veckor i gips. Behöver jag säga hur frustrerande det känns!!??
Idag åker jag till Västervik för att kirurgerna ska leta reda på änden och sätta fast den igen i hälen. Hör ni hur hemskt det låter. Fast jag är nervös så tänker jag på TV-serien Grey´s anathomy. De skulle tycka att det var en tråkig standardoperation, så det kan ju inte vara så farligt antar jag.

Löpande katter!

Det finns inte mycket som kan tära så mycket på mitt välbefinnande som löpande honkatter! De är helt enkelt mycket tröttsamma... Lappis har nu löpt tre gånger på fem veckor. Löper drygt en vecka, håller upp några dagar, sedan är det dags igen! Nu har hon fått vara hos den tjusige, charmanta gentlemannen PP i fyra dagar och fröjdat sig utan begränsningar. Tror ni att hon är nöjd??? Nä, igår kväll kom hon hem och vad händer, jo, katten illvrålar. Vad tusan, hon har gjort PP utmattad och är ändå inte nöjd, vad krävs egentligen för att tillfredsställa denna norrbottning?!
Idag är det snö ute, det är kul. Lagom mycket oxå, ungefär 1,5 centimeter. Hoppas det får vara nu, men det lovande enligt väderprognosen. Detta innebär julstämning och rena hundar. Jippie!

Innehundar

NU SKA VI ALDRIG SLÄPPA UT HUNDARNA MER!
Ja, det känns som det är sant just nu. De är rena, nybadade och snart torra, de är ljuvliga! Men varje dag de kommer hem från "jobbet" så är de så leriga och skitiga att det inte går att ta på dem för då får man skrubbsår i händerna.
Rent praktiskt så ser jag inte att det skulle vara helt omöjligt att göra dem till innehundar. Vi har ju redan tre kattlådor att göra sina behov i. Småschnauzrarna får rum där, det har de redan provat några gånger. Till Siri får vi väl bygga en större med lite mer svängrum, dels är hon ju större dels så börjar hon bli lite stel av ålder.
När det gäller motionen så ska jag skriva till Ceasar Millan och be om ett sånt där springband att ha i vardagsrummet. Undrar om vi kan få ett ganska brett så de kan springa i bredd samtidigt. Springa efter varandra på led kommer inte att fungera, både Siri och Ellen vill vara först så de skulle nog stressa upp varandra. Lilla Vera nöjer sig med att bara få vara med. Här kan man ju ha sandpapper på banan ibland så de sliter sina klor på samma gång. Skulle man kanske kunna göra en upp med katterna att de sprang av sig lite energi oxå? De är ju lite mer svårövertalade men prova går ju, om man lovar dem räkor efteråt...
Spårningen får vi kanske ge upp, men sakstövningen kan man ju göra inne: området är ju redan vallat och klart. Ja, sedan kan man ju köpa såna där kluriga leksaker där de ska använda sina hjärnor för att lösa problem. Sedan får de faktiskt vara nöjda med aktiviteter.
Känner på mig att det här kommer att bli kanonbra! En fördel till: bilen kommer inte ständigt att lukta blöt, sur hund.

Idag är det Fars dag och det har har firats förstås. En prinsesstårta är det bästa pappa Axelsson vet så det fick det bli. Då sprider sig ett leende över hans ansikte och inget kan rubba hans goda humör. Några lotter fick han oxå, förhoppningen var en storvinst nu när han snart ska köpa superfina julklappar till oss. Storvinsten blev 25:-, inget vidare till bidrag men ändå. Han byter kanske in den mot en ny lott och då... Här sitter han och skär i sin tårta, bredvid sitter Anna och Maja. Maja har blivit stendöv och hör ingenting. Men hon viftar glatt på svansen när hon tittar upp och ser att våra läppar rör sig! Gulligt! Mamma klagar på att hon gör som hon vill nu för tiden och tigger mycket. Anna och jag tittade på varandra och sa att så har det väl alltid varit, ingen skillnad tycker vi. Utöver hörseln är Maja pigg och går långpromenad varje dag, bra för en hund på 15 år!
Lilla Vera hamnade i klippmaskinen idag och blev söt som en sockerbit! Hon är jätteduktig på trimbordet, står alldeles stilla och väntar på en godis som hon får när hon är färdig. Vilken klok liten hund hon är, ibland.

Det är den 4:e november och det snöar! Ja, det är väl bara att acceptera att hösten är över och vintern är här. Varje årstid har ju sin charm sägs det och det är nog sant. Snön har ju fördelen att det blir lite ljusare ute. Men då krävs det ju att den ligger kvar förstås.
Idag så snöar det inte bara utan det är nästan storm oxå. Naturligtvis så hade Gunilla och jag bestämt att vi skulle ut och spåra med småschnauzrarna just i eftermiddag. Nåja, Gunilla är ju inte den som ger sig trots dåligt väder så trots att jag tänkte att telefonen ringer nog och det blir inställt, men så skedde inte det. Här skulle spåras.
Tre spår lades ut och vi började med Max. Sedan var det Veras och Ellens tur. Resultat: kanon av alla tre! Gunilla och jag tyckte det var ruskigt kallt och otrevligt ute men de små skäggisarna var motiverade och koncentrerade och brydde sig inte om vädret.
Efter denna bedrift så belönades vi människor med äppelpaj och vaniljsås. Ja, hundarna hade faktiskt fått vildsvinsbiff som belöning i spåret så det var rättvist.
Ellen har börjat att löpa så hon fick vara bakom galler när vi åt. Lite missnöjd var hon, men hon ska kompenseras nästa vecka...
Här är bilder på Max, dels när han spanar in Ellen och sedan när han sitter lugnt som en liten ängel på golvet. Det senaste sker inte så långa stunder...

Käre tid, har aldrig tyckt att tyska språket varit så där mycket användbart som mina föräldrar tyckte när man skulle välja ämne i skolan. Välj tyska, sa de, det har man mycket nytta av! Jaja, jag läste väl tyska då, men kanske inte så engagerat som man borde... Har nu levt i dryga 45 år och tyckt att det där rådet varit överreklamerat. Men nu helt plötsligt så börjar jag förstå! Åh, vad jag önskar att jag tagit de där tyskalektionerna på ett mer seriöst sätt. Det är bra att kunna tyska, ja, jag har fått en liten halleluja upplevelse. Jag förstår nu äntligen.
Om man ska köpa hund i Tyskland så är det super om man kan språket. I flera lägen faktiskt: tyskarnas hemsidor är nästan uteslutande på hemspråket, tyskarna själva kan bara tyska, svårt med mailkontakt när man inte kan språket, vägskyltarna i trafiken är på tyska och för att inte tala om själva hämtningen av den lilla hunden hos uppfödaren!
Det senaste: kontakten med tyska kennelklubben angående en exportstamtavla... Behöver jag säga mer? En information är att utan Googles översättningsprogram hade det här aldrig fungerat!

Igår hade vi pälsvård på lille Max. Han blev så fin! Max var inte riktigt lika entusiastisk över behandlingen som Gunilla och jag, han tyckte det var långtråkigt och lite besvärligt. Husse Janne tyckte oxå att det var lite besvärligt och matade honom konstant med små kex. Uppskattat av Max kan jag säga! Men nu ser han ut som en liten schnauzergrabb i bästa form. Nu är det "bara" Vera och Ellen kvar att ge en liten uppfräschning. Imorgon kanske, eller övermorgon....snart i alla fall!
Lilla Vera har nu nått höjden av ungefär 31 centimeter, hon är så liten! Men söt.
Om kvällarna eldas det i kaminen nu när det är höst, då är det trångt. Så här kan det se ut när några av tjejjerna gottar sig i värmen, enligt dem kan det aldrig bli för varmt!

Snart är dagen slut, skönt det! Inte världens bästa faktiskt. Började med att vi försov oss med en hel timme!!! Inte så kul, men snacka om att man blir effektiv och snabb. Sedan var man helt vimsig hela förmiddagen, nåja, omgivningen kanske inte märkte någon större skillnad...
Sedan var det träning med Ellen och det var superkallt och blåste nordanvind. Burr! Fick bra tips av Gunilla och Nina, tyckte att jag gick för fort, vad menar de, skulle inte min lilla schnauzer kunna hålla samma tempo som bordern? Kanske ligger något i det för Ellen tyckte det var en bra ide de kom med. Okej då.
När jag kom hem frågade jag katterna om de ville gå ut en sväng innan det blev alltför mörkt, då tittade de på mig som om jag var lite korkad. Jag talade om för dem att det faktiskt mest var ett skämt, men de sa bara att jag har en synnerligen tråkig humor. Jaha, kanske det. De slapp gå ut och njuter nu istället av värmen från kaminen.

Ikväll har Ellen och jag tränat lydnad. Hon tyckte att det var kanonkul och gjorde sitt yttersta hela tiden. Hon börjar faktiskt bli riktigt duktig det lilla livet, det är inte utan än att man blir lite varm i hjärtat...
Sedan var det dags för Trädgårdsamatörerna att träffas. Det är alltid trevligt. Om jag hade läst inbjudan lite noggrannare så hade det blivit ännu trevligare. Det var plantbytarkväll, vilket innebär att man tar med sig växter som man fått skott eller sticklingar av och delar med sig till varandra. Men nu hade jag inte läst ordentligt och hade inte en enda planta med mig, lite jobbigt när de andra har massor att dela med sig av. Det stod oxå att man skulle ha med sitt eget fika, det hade jag inte heller läst... Nåja, tur att människor är så snälla och givmilda, jag blev erbjuden fika och har med mig 3 kassar med växter hem! Jaha, så nu vet jag vad jag ska ägna min lediga eftermiddag åt imorgon.
Nu har vi (vi=Heléne) löst den tekniska frågan och nu kommer kortet jag tog i lördags. Det visar när Qurt sitter vid middagsbordet med ett tomt vinglas och en tom ölburk framför sig. Vi har väl alla lite olika hundhållning, men hos oss äter hundarna på golvet och de får ingen alkohol. Inte ens på lördagar! Har talat om för Siri att när hon fyllt 18 och är myndig så kan vi börja diskutera det här med droger som alkohol och tobak.