SVERAK Diplomerade uppfödare

Vi klarade detta helknäppa prov!

God jul!!!!

Nu har vi firat en härlig jul med massor av djur samlade omkring oss! Vi var i Oskarshamn i år och där bor ju redan lilla pudeln Saga med all sin energi, vi hade med oss sex hundar i varierande ålder och min syster Anna ville förstås ha med sig sin lilla Axel. Axel är en ragdollkattunge på 14 veckor...
I min enfald trodde jag att stackars Axel skulle sitta i ett hörn hela julafton och bara längta hem. Hundarna är ju vana med katter så det bekymrade mig inte, men lille Axel hade aldrig träffat en hund innan.
Men Axel han kikar ut ur sin transportlåda, tittar sig omkring på alla människor och hundar, morrar lite och kliver sedan helt obekymrad ur lådan med svansen i vädret! Resten av dagen var han lejonkungen och såg ut att trivas bra med det. Hundarna smålog och sa "jösses!".

Hundarna var så fina och hade dagen till ära varsin stor rosett runt halsen. Småttingarna gjorde sitt bästa för att sabotera varandras dekoration, men jag gav mig inte utan knöt om rosetterna minst tvåhundra gånger: är det jul så är det!!

Nu är det dags att försöka hålla igång bloggen igen! Ibland hinner man verkligen inte med, MEN nu känner jag att det finns både tid och lust.

Idag har det snöat hela dagen, kul för dem som uppskattar denna variant av väder. Inte kul för mig, önskar mig en helgrön vinter... Hundarna får gärna vara lite leriga istället för fulla med snöklumpar. Tycker inte om fruset regn!!

Idag har jag klippt ner en långhårig collie. Hon blev supersöt!! Pälsen hon hade var inte frisk utan risig och torr, den såg död ut. Nu är hon en korthårscollie och blev pytteliten mot vad hon var i pälskostymen. Leyas matte Nina tyckte oxå hon blev söt, men mycket annorlunda och hade svårt att kalla henne vid namn eftersom hon verkligen ser ut som en helt annan hund :)

Max har ägnat sig åt en av sina favorithobbies idag: para tik.Han har verkligen blivit duktig på denna inte helt rumsrena hobby, tur han inte är människa! Ta betalt för dessa tjänster är väl olagligt?! Eller är det kunden som är kriminell?!

Lilla Neon är såld och det är både roligt och sorgligt.
Vi får ha henne kvar till mellandagarna och nu gäller det att njuta av varje sekund! Däremot är det roligt att hon ska få en "egen" familj som får nöjet av denna lilla charmiga fröken. Så här ser hon ut när hon har "fångat" en råtta!

Äntligen har kattungarna kommit!

Nu har det äntligen hänt. 5 stycken kattungar kläcktes i förrgår 3 tjejer och 2 killar. Vi har väntat på att Svea skulle löpa sen i somras så det har varit en lång väntan. Nu ligger hon med sina små i sin låda och ser nöjd och belåten ut.

Valparna 4 veckor gamla

Denna bild hade vi när annonserade om våra superduper goa, söta, underbara valpar. Två kanonfamiljer har hittat sin nya familjemedlem, Claes och Cecilia. Konstig känsla, de kommer att få jättebra hem bägge två, men ändå... de är ju mina (ja, våra då!)
Att följa deras utveckling är ett nöje som inte går att beskriva, kan sitta och titta på dem i timtal, oftast sover de... Men man ser saker som inte man skulle se och upptäcka annars. Idag tog både Siri och Vera tag i sitt uppdrag som medhjälpare på lite mer allvar. Vera lär dem att ligga still om man blir omkullvält och Siri att man ska sluta/gå undan om en vuxen morrar. Bägge är mycket försiktiga och varsamma när de lär ut saker till de små. Underbart att få se!
Ellen vaktar sina småttingar som en tigrinna när okända kommer och hälsar på, ingen kan komma och stjäla dem det kan jag lova! Hon diar dem, pysslar med dem och vaktar dem dygnet runt. Ibland tar hon paus för att äta och hennes aptit är enorm, käkar minst 7 dl mat om dagen! Ändå är hon ganska tunn, men det rättar väl till sig när hon inte diar dem lika mycket.
Valparna kan nu galoppera lite, håller på att få sina tänder och gör lite större utflykter för att utforska världen. Åh, vad de är fina!!!!

Valpar!!

Äntligen lite uppdatering... Alla kattungar har flyttat hemifrån och klart att det blir tomt när fyra vildbasar flyttar på ett dygn. Ett lugn inträder och alla verkar dra efter andan, både katter, hundar och människor. Ett lugn, en saknad och lite undran: hur ska det gå för de små liven? Alla fick jättetrevliga och goa ägare och det känns kanon! De rapporter vi fått talar sitt tydliga språk, både kattungar och nya kattägare verkar mycket nöjda.
Ellen fick på onsdagen fyra små valpar. Små och små förresten, alla vägde över 200 gram. Tre grabbar och en liten tjej blev det. Fantastiskt vad saker kan ändras fort, ena sekunden såg hon ut som en vandrande (eller vankande) fotboll och sedan efter valpningen som en snygg puma igen. Hm..
Hon har lite undringar över denna nya fas i livet. Det här med matningen tycker hon är helt ok, ja, bättre än så, hon njuter av att ge sina små mat. Men det här med toalettbestyren... Ellen är en liten prydlig tjej och blir lätt äcklad av saker som är lite kladdiga och smutsiga. Vad tycker då en sådan liten hund om att sköta "blöjbyten"? Sådär kan jag säga. Men jag har sagt till henne att det är bara att vänja sig! Ellen, ta tag i ditt liv och gör din plikt!!
Siri tycker om att ligga och titta på dem. Hon tycker att de är som trevligast just nu. Inte vill de hälsa, leka eller hoppa på henne, lagom kontakt med en meters avstånd tycker hon.
Vera upptäckte snabbt att de inte var något roliga alls och bryr sig inte alls. Det ser ut som om hon är lite besviken på dem: inte springer de, inte leker de och inte kan man ha dragkamp med dem... och inte vill Ellen heller vara med och leka med henne. Men vi har en överraskning till Vera: vänta bara några veckor så ska du få se vad som händer med de där små "tråkiga" som ligger i valplådan!

Länge sedan jag skrev här... tiden går fort. Jag har börjat jobba igen efter vinterns långa sjukskrivning. Känns ganska bra.
Kattungarna är snart 9 veckor och det är dags för deras första vaccinering. De är för tillfället mer vilda än tama, springer som små vildar runt, runt. Vaktar alla små fynd de gör med ilskna morrningar. Fynden kan variera från en leksak till något ätbart. Leken mellan syskonen är hårdhänt och de piper alternativt illskriker när de blir bitna. Träning på hur hårt man kan ta i och hur man tar sig ur jobbiga situationer alltså. Intressant att titta på ska jag säga, man lär sig hela tiden om beteenden.
Äggkläckaren är laddad med cirka 30 ägg och vi väntar nu med spänning om det kommer att bli något!
Lite frön är satta, hoppas bara de får vara ifred för katterna som är mycket intresserade av denna aktivitet. Har förut, av just denna anledning, lovat att inte hålla på med fröer, men vad tusan! Man måste väl få ändra sig?!
Småhundarna är nytrimmade inför våren sommaren, de är så söta!!!
Alla tre småsnusarna är ögonlysta och helt ok. Ellen har haft en ny date med Petter... Ja, det rör på sig helt enkelt!
Jaha, detta var en snabbrapport om livet i Lämmedal.

Lite vårkänsla trots alla snömängder? Ja, det tycker jag allt, värmen av solen och takdroppsljudet gör att man blir både piggare och gladare.
Kattungarna utvecklas snabbt nu. De börjar behärska sin kropp allt mer och leker lite smått med varandra.
Här kommer lite bilder:

Här kommer vi!

Om man klättrar upp på mammas rygg...

...så får man mycket bättre utsikt!

Och så syrran som oxå vill se världen!

Lite av varje

Nu har kattungarna blivit två veckor och de har öppnat ögonen. Börjar bli ljuvligt söta. Utseendemässigt ser de riktigt bra ut, men vi ska INTE behålla någon! INTE! Kattflocken ska inte utökas. Man märker nu när det är vinter och ingen katt vill gå ut att de ibland går varandra på nerverna. De yngre (läs Hedda och Svea) gör sitt yttersta för att reta upp och få lite fart på de äldre. De är rastlösa och uttråkade. Ett av de stora nöjena är oxå att titta på utfodringen av småfåglar som är ungefär 1,5 meter från fönstret. Där sitter de tålmodigt och spanar. Det är livlig trafik där. Har identifierat alla sorter, men har en lite ovanligare. Men tror det är en blandning mellan gråsparv och koltrast, en (g)råtrast helt enkelt! Visar en bild på den här. Han är mycket förtjust i fågelfrö, som en gråsparv, men gillar även äpplen lika mycket som en koltrast.

Min rehabilitering tar längre tid än vad jag räknat med. Går fortfarande med kryckor. Det nya från mitt besök hos sjukgymnasten igår är att jag ska ändra gåstil från "hoppstil" till "stavstil". Mm, vilket framsteg... Roar mig nu om dagarna med att spela Farmville på Facebook. Helt otroligt, ungefär lika intelligenskrävande som det låter. Vill inte gå närmare in på vad det säger om mig!
Jag var med förra söndagen när det tränades agility. Kul, men otroligt kallt! Här är några bilder på det:

Ellen hoppar med god marginal under Helénes ledning.
Vi väntar på Ellen...

Här är hon ju!

Nonnes Ludde i ett språng!

Luddes öron var fulla med frusen sand efter ett tag.

fem dagar gamla

Den lilla familjen mår bra. De har ungefär samma dagsschema som jag: vaknar, äter, vilar... De ökar i vikt och ser jättefina ut. Lappis njuter och spinner, harmoniskt eller hur!

Siri hjälper gärna till när det fotas, hon tycker att de är världens finaste och kan stå där och titta hur länge som helst. Lappis litar helt på henne och tar inte illa upp. Tvärtom verkar hon lite smickrad av att Siri beundrar dem.

Kattungar!

Min kära sambo har just konstaterat att vi har en strandskata vid fågelbordet!!?? Själv brukar jag kalla dem för nötskrikor...
Ja, nu har de kommit!Tre killar och en tjej blev resultatet. I torsdagskväll började de komma till världen för att påbörja livet. Det blev en ganska jobbig förlossning och Lappis var jättetrött när den siste kom ut. Nu är ju inte historien slut där eftersom vi tydligen alltid måste ha lite dramatik i familjen.

På fredagsförmiddagen klev Lappis ur sin bolåda och var inte intresserad av sina ungar längre. Jag såg på henne att hon hade ont och trodde att hon tänkte kläcka en till. Men tiden gick och Lappis blev sämre. Nu ringde jag Heléne och sa att hon var tvungen att komma och hämta den lilla familjen för att köra dem till sjukhus. Sagt och gjort, iväg till Kalmar med dem. Röntgen visade att några ungar fanns inte kvar utan en blödande livmoder. Blodvärdet var en katastrof och operation fick det bli. Helst hade hon hon behövt en blodgivare, men det var svårt att hitta i hastigheten sa personalen. Klockan var två när Heléne var där med dem och nu skulle de hämtas klockan 19,00. Dryga timmar tyckte sambon som ringde hem flera gånger och frågade vad hon skulle göra. Jag tipsade om IKEA, Bauhaus osv.

Om inte Lappis var tillräckligt pigg för att åka hem var personalen beredda att stanna och ta hand om henne över natten! Väldigt hyggligt måste man säga! De har ju inte nattöppet annars. Men efter operationen och massor av dropp var Lappis piggare och kunde åka hem igen.
Nu på lördag förmiddag är det som ingenting hänt. Otroligt vad de kan återhämta sig fort! Hur pigg som helst, spinner så det ekar och bara njuter av sina ungar. Ljuvligt att höra och se! Ungarna har mått bra hela tiden och de är så söta!

Idag har det som nästan alla andra dagar kommit en massa snö, ska det aldrig ta slut!!?? Att släppa ut de små schnauzrarna får sina konsekvenser, de tar med sig tre kilo snö med sig var in. Helst ska de ligga i soffan hos mig oxå efter att de kommit in. Det blir ganska blött... Men de tycker att det är kul ute, de springer runt och leker, jagar småfåglarna under fågelbordet och skäller på grannens hästar. Siri tittar beklagande på dem och suckar medan hon sedan njuter av en sömnstund till.
Lappis börjar bli rejält rund om magen och nästa helg så får vi förhoppningsvis se vad som finns därinne. Två ungar kan man känna när de ligger där inne och sprattlar. Denna gång är det ingen rökpuff i alla fall, men annat elände kan ju hända förstås. Men nu tänker vi bara på det positiva så det så!
Det samlas mycket småfåglar runt fågelbordet ute. Sysslar med att identifiera dem, det går bra ibland och lite sämre ibland. Igår såg jag en fågel som jag hittade i fågelboken. Jag var så säker på att det att det var tre sådana: häcksparvar! Men enligt fågelboken finns de inte alls i Sverige!? Skumt. Undrar om de inte har fel de där fågelexperterna!

rökpuff

Jaha, jag som sett fram så mycket mot valpar... Men vad blev det? Jo, en rökpuff! Vi är jättebesvikna, hur många gånger har man chansen att vara hemma på heltid under valptiden. Då hade man faktiskt haft nytta och glädje av den här ledsamma sjukskrivningen.
Nåja, livet går som vanligt vidare. Ellen löper ju med 5 månaders mellanrum så vi försöker igen till våren. Men lite sur på henne är jag, den lilla lurerskan!

Lite nyheter

Vad har hänt här då? ja, en del faktiskt. Har varit hos läkaren och tagit bort gipset, en ganska otäck historia. En elektrisk liten såg tog isär det och min tanke var att nu får jag ett sågsår i benet oxå. Personalen försäkrade att det hade aldrig hänt och skulle inte göra nu heller. Trots mitt tvivel så hade de rätt. Istället för ett nytt gips fick jag en "Star Wars stövel", vilket lyft! Den väger bara en bråkdel och går att ta av när man duschar! Tjoho!
Har oxå fått käcka små trombos strumpor för att förebygga ännu fler proppar. Inte snygga och ganska svåra att få på MEN vilken snygg form på benet man får!! Ska ha sådana över hela kroppen tänkte jag, vilken grej! Tänk en sådan kroppsstrumpa som håller in, håller upp, håller fast och formar. Hoppas de finns i fler färger annars är de ganska lätta att färga.
Ellens dräktighet börjar gå mot sitt slut. Hon är smärt, pigg, lekfull och mycket hungrig. Hon verkar må väldigt bra och det är ju skönt. Med tanken på hennes form på magen kan det inte vara fler än en valp, men det gör ingenting. Den är hjärtligt välkommen! Skulle förstås uppskatta om det kunde vara två för valpens/valparnas skull. De har ju väldigt mycket att lära av varandra under uppväxten. Försöker att vara lugn och trygg för Ellens skull, men det är hemskt nervöst nu med tanke på hur det gick med förra gången vi väntade valpar...
Trettonhelgen var Heléne, Janne och Gunilla i Göteborg och ställde ut de Vera och Max. Det gick väldigt bra, de kom hem med varsitt hederspris och andraplaceringar i sina klasser!

Tack Petra!

Nu är det konstaterat att Lappis är dräktig! Det ska bli spännande. Det kommer att bli samma vecka som mitt gips ska av, så gissa om den veckan ska firas! Jippie för vecka 6 alltså.
På onsdag bär det av till Göteborg för att ställa ut de små, alltså Vera och Max. På grund av omständigheterna så är det svårt att fixa till pälsarna själva, men då kom Petra utryckandes i full fart! Hon fixade till de små ankungarna så de blev till unga vackra svanar! Jag älskar när de är nyfriserade, de är så himla söta och fina. Och Petra, tack du är en ängel!!!
Så här såg det ut i trimrummet:

Dagarna går och nu är det en vecka som jag suttit här. Det har faktiskt gått fortare än vad jag trodde och det bådar ju gott inför de kommande sju veckorna...
Man blir glad av alla vänner man har omkring sig som ringer, hälsar på, skickar uppmuntrande meddelanden och blommor!
Nu är hela huset fullt av allehanda hjälpmedel som ska underlätta tillvaron. Huset är ju inte det mest handikappanpassade precis, höga och långa trösklar, och det gör inte det hela lättare. Men de serviceinriktade arbetsterapeuterna och sjukgymnasterna har jobbat fram de bästa lösningarna som går att ordna.
Nu har brahma hönsen bestämt sig för att de är vuxna och börjat värpa. Det märks att de är nybörjare för äggen läggs lite varstans på golvet. Men de lär sig nog snart att gå i redena. Det har även flyttat in ett tjugotal småfåglar i hönshuset. Även om man släpper ut dem så är de där igen när man kommer dit nästa gång, de verkar trivas. Nu undrar man ju bara hur de kommer in?? Det är ju stängt överallt för kylan.
God jul på er alla!!

lördag

Vad härligt det är med lediga dagar tillsammans! Idag är Heléne ledig och det har hon fått veta. Istället för att ropa på Vera hela dagen, så har jag ropat på den kära sambon. Jag tror hon tycker om det! Eller fanns det en anledning till att hon var ute och åkte skidor med hundarna i två timmar?
Efter de två timmarna så har fyrfotingarna varit väldigt lugna, ja, Heléne med för den delen!
Så här såg hundarna ut när de kom tillbaks, Heléne fick jag ingen bild på men hon var röd om kinderna och verkade allmänt nöjd med livet

gips

Jaha, nu är operationen gjord och ett dygn har gått. Jag har aldrig varit gipsad förut, så det är en ny erfarenhet. Ingen kul erfarenhet. Det är tungt, otympligt och allmänt i vägen. Det är svårt att hoppa på kryckor, det gör ont i foten, jag når ingenting utanför en armlängds avstånd.... Jag skulle kunna göra gnällistan hur lång som helst, men jag tar bara några saker nu och sedan kan jag ju fylla på lite hela tiden!
Katterna, Siri, Ellen och jag har tillbringat hela dagen framför TV:n och haft det ganska bra. Men lilla Vera har hittat på den ena aktiviteten efter den andra... lustigt, men bara sånt som inte uppskattas av mig. Hela dagen har jag avbrutit hennes små ideér med "Vera, kom här" "Vera, inte så!" "Vera, lägg av!" Då har hon sprungit fjorton gånger opp och ner i trappan och varit mycket ute i tvättstugan.
Undrar vad hon gjort där? Inte vet jag för det känns som om det är väldigt, väldigt långt dit... Heléne har varit på utbildning så därför har de varit hemma hos mig.
Har klämt, lyssnat och mätt Ellens mage. Hon har inte gått upp ett gram, det kan jag lova! Men jag tycker att hon säger till mig att hon är med valpisar, eller så är det vad jag vill att hon ska säga. Kan vara så...
Förresten, den där smällen i skogen när jag föll som jag trodde var en gren som gick av, det var ingen gren. Så låter det när en hälsena går av!

stora problem

Jaha, gladare har jag faktiskt varit (fast deppigare oxå) än vad jag är nu. Igår eftermiddag var jag i skogen och gick med hundarna och hade väl hunnit någon kilometer. När jag gått från grusvägen och rakt in skogen cirka 100 meter så halkade jag till. Jag föll framlänges som en fura och hörde en smäll. Smällen identierade jag som en gren som gick av. När jag låg där på magen i snön så gjorde det SKITONT i foten. Först så ojade jag mig men hundarna blev jätteoroliga så jag knep näbb tills smärtan klingade av lite. När jag sansat mig lite och lugnat hundarna så tog jag mig upp på fötterna igen. Men det kändes faktiskt inte okej. Foten kändes som den vägde 100 kilo och som om den hängde lös på något vis, svårt att beskriva. Att gå kändes ganska hopplöst.
Jag ringde till Heléne och undrade om hon hade tid för jag behövde hjälp. Hon känner ju mig väl och förstod att det faktiskt behövdes eftersom jag aldrig i onödan ber om hjälp. Jag beskrev var jag var och sa att om hon bara kan köra ner grusvägen så ska jag ta mig dit. Lättare sagt än gjort upptäckte jag.
När jag stod där och funderade på hur detta skulle gå till så hörde jag en röst i skogen. Han trodde att jag gått vilse och undrade om jag behövde hjälp. Jag förklarade för den stackars jägaren att gått vilse hade jag då rakt inte men lite hjälp ut till grusvägen skulle uppskattas.
Han fick göra ett gedigert jobb för att ta mig ut från skogen kan jag säga. När jag var tvungen att vila, jobba undan illamåendet och försöka hålla mig vid medvetande passade jägaren på att fixa fram en liten fyrhjuling med en släpkärra som stod och väntade när vi kom fram. Trots situationen så hade vi många goda skratt under resan!
På sjukhuset konstaterade de att hälsenan är helt av... Operation och 8 veckor i gips. Behöver jag säga hur frustrerande det känns!!??
Idag åker jag till Västervik för att kirurgerna ska leta reda på änden och sätta fast den igen i hälen. Hör ni hur hemskt det låter. Fast jag är nervös så tänker jag på TV-serien Grey´s anathomy. De skulle tycka att det var en tråkig standardoperation, så det kan ju inte vara så farligt antar jag.

Löpande katter!

Det finns inte mycket som kan tära så mycket på mitt välbefinnande som löpande honkatter! De är helt enkelt mycket tröttsamma... Lappis har nu löpt tre gånger på fem veckor. Löper drygt en vecka, håller upp några dagar, sedan är det dags igen! Nu har hon fått vara hos den tjusige, charmanta gentlemannen PP i fyra dagar och fröjdat sig utan begränsningar. Tror ni att hon är nöjd??? Nä, igår kväll kom hon hem och vad händer, jo, katten illvrålar. Vad tusan, hon har gjort PP utmattad och är ändå inte nöjd, vad krävs egentligen för att tillfredsställa denna norrbottning?!
Idag är det snö ute, det är kul. Lagom mycket oxå, ungefär 1,5 centimeter. Hoppas det får vara nu, men det lovande enligt väderprognosen. Detta innebär julstämning och rena hundar. Jippie!